Finns det någon där?

Idag på Lyckoplatsen kom en kille in (som tydligen kände någon av personalen), och sa att julen inte hade varit bra. Han sa att han höll fasaden uppe med ett leende på läpparna bara för barnens skull, och att allt egentligen var skit. Jag förstod honom, jag ville krama honom och säga att han inte är ensam, att jag förstår vad han menar.

Anledningen till att jag inte har skrivit (inte för att jag skriver varje dag eller så men) är att all historik inte tas bort trots att jag rensar den, och jag vill inte att någon länk till UM ska "fastna" i datorn (inte gå att ta bort). Det var nämligen den främsta anledningen till att jag raderade det förra kontot jag hade, en länk till min blogg försvann inte. Hur som helst, nu vet ni det.

Jag vet inte vem jag ska prata med, om jag ens ska prata med någon, och om det ens finns någonting att prata om (men såklart finns det det). Han på BUP minns inte ens att vi hade träffats innan jag försökt ta livet av mig, seriöst? Inte för att jag minns att vi någonsin har haft ett samtal där jag öppnat mig direkt, men ändå, han borde ju f-n minnas det... Liksom, nämen oj, hade vi pratat innan den där gången? Eh. Ja? Länge? Jag tror det? Jag antar det? Det som stör mig mest är att han inte minns det, typ som om han inte bryr sig... eller jag vet inte. Lite störande är det i alla fall.

Försöker att inte tänka på det ledsna.