Finns det ett hem där vägen tar slut?

I går var kaos. Har blivit bältad två dagar i rad nu. Jag tänker på mamma, som ringde mig i gårkväll och bad mig att ta det lugnt, att det var viktigt att jag lät min kropp vila efter allt som hänt. Men så blev det såhär ändå.

Jag går och går. Känner mig så trasig och full av kaos. Maten är det enda jag har kontroll över men trots det så går jag inte ner i vikt. Eller, rent logiskt så borde jag ju göra det, med tanke på hur lite jag äter och hur mycket jag promenerar. Men känner mig ändå tjockast i världen. Står inte ut i den här kroppen, att jag ser ut som jag gör. Allt jag kan tänka på är att jag är misslyckad som inte väger 44 kg som jag gjorde innan. Vill komma dit igen.