Jag finns

Det är rätt okej nu. Jag finns, jag lever. Jag är inte sönder ännu. Har fått veta att J kommer att försvinna om några månader. M kommer att komma tillbaks, det verkar så i alla fall, men det ser ut som om det kommer att ta ett tag.

Orkar inte att folk lämnar. Går sönder inuti. Alla lämnar hela tiden. Orkar inte lita på folk längre, vågar inte dela mer. Vill inte gå sönder mer. Jag tror jag kommer att göra det ändå, förr eller senare. Det är bara att vänta och se. Försöker njuta av livet så länge det är bra, innan det går neråt.