Psyk, here I come again

Femte inläggning sen i maj, tror jag. Orkar inte hålla koll men om det är något jag vet så är det att jag faller. Jag går sönder mer och mer, vill överleva och ta mig igenom skiten men det tycks alltmer omöjligt. Jag står och stampar på samma ställe och tillslut orkar man inte mer. Även om jag vill. Även om jag vill så mycket.

Jag vill inte dö. Men just nu ser jag ingen annan väg ut, ser inget annat sätt att undkomma smärtan. All jävla skit och hur det spelas upp i mitt huvud om och om igen och får mig att ligga och hyperventilera och gråta om vartannat.

Skulle inte förvåna mig om jag blir utskriven trots hur suicidal jag är. Sen när fungerade psykvården, egentligen?
Jag tycker mest synd om alla mina nära och kära som inte vill att jag ska dö.

Psykvården är ett skämt och snart är mitt liv det också. Borde vara en såndär liten serieremsa i tidningarna. Fast jag dör i slutet. The end.