Ett besök på akuten
triggervarning
Det var verkligen kaos igår, allt gjorde så ont. Jag hade köpt en ben & jerry's på kvällen som jag åt. Mamma blev helt galen för hon tyckte inte att det var "friskt" eller "normalt" att äta "en hel förpackning" glass (en pint ben & jerry, 500 ml) på en gång, att "det är så man går upp i vikt, genom att kränga i sig en massa glass och inget mat", och att "dina vänner kanske äter en hel förpackning för de är ju så friska och de mår ju verkligen så bra" (ironi). Man kan väl lugnt säga att jag mådde väldigt dåligt över det hon sagt, och att ätstörningsmonstret började skrika. Och till råge på allt så gick hon dessutom och la sig mitt i allt, lämnade mig i vardagsrummet med den där ångestklumpen.
Det slutade inte bra. Jag ringde en vän och hon följde med mig till akuten där de sydde ihop misären. Mitt i allt så ringde mamma, och då var väl klockan runt halv 3 på natten, och personalen frågade om de kunde säga att jag var där (mamma hade ringt till akuten och frågat). Hon hade kommit upp och hittat blodiga papper på mitt rum och jag var inte där. Kan tänka mig att hon blev rädd. Vid 3 på natten mötte mamma mig och vi gick tillbaks hem där jag sedan gick och la mig, och gud så skönt det var att krypa ned i sängen och så sova.
Det var en ung kille som sydde, ganska snygg faktiskt, men han var inget vidare bra på att bedöva. På flera ställen hade han missat att bedöva och jag sa det till honom, "det gör ont där" och han bara "oj, då har jag nog missat att bedöva där", och så fortsatte han att sy? Nåja, det är väl inte den värsta smärtan jag varit med om och jag hade ju min vän vid min sida hela tiden, så det gick väl, men det hade ju varit bra om han brydde sig om att bedöva lite till...