Du som skyddar mig mot orden

Han har slagit mig flera gånger, varför skulle jag ljuga om det? De säger att jag ljuger, men det finns ingen anledning. Det är på riktigt. Det är bättre nu efter att soc kontaktades, men grejen är att det fortfarande är jag som är fel. Det är jag som ljuger, det är jag som är fel, det är jag som upplever fel. Bara för att jag har diagnoser så skulle mina känslor och upplevelser inte räknas lika mycket som de utan diagnoser? Jag blir ledsen när de säger att jag ljuger, för det finns ingen anledning.

Men en del står på min sida i alla fall. Mamma t.ex, och soc. Men det är bra nu. Jag blir bara så ledsen, jag förstår inte hur de kan tro att jag på allvar skulle ljuga om att Han slår mig. Han är ju för f-n min egen pappa! Jag minns när jag mådde som sämst, jag fantiserade om att döda det aset, han som sårat mig så djupt som bara Han kunde, med sina hårda ord som etsade sig fast i mig för alltid.

- - - - - - - - - - - - - - -

Du som skyddar mig mot orden
Skriven av mig 31 oktober 2011

Jag vill inte höra
Dina ord
Som aldrig går bort

Ord som dröjer sig kvar
Som jag aldrig glömmer bort
Trots att jag så gärna vill

Jag vill inte höra
Hur misslyckad
Eller hur korkad jag är

Ord som etsar sig fast
Ord som aldrig går bort
Ord som du säger beskriver mig

Det är fel
Att det är du
Som säger dem

För är det inte du
Som villkorslöst ska älska mig
Hur jag än är

Hur kan det vara du
Som kastar dessa hårda ord mot mig
Smutsiga ord som aldrig går bort

Jag trodde det var du
Som var den som sa
Jag älskar dig ändå

Istället för att vara den
Som sa de hårda orden
De som etsade sig fast för alltid

Snälla du
Var som föräldrar i sagorna är
Den som skyddar mig mot orden