Ångestskriken
Triggervarning på hela inlägget
Jag minns skriken. Ångestskriken. Smärtan i bröstet som blev till skrik i ren förtvivlan. Tillslut var det det enda som fanns kvar - skriken. Min ångest. Mina ångestskrik.
Jag minns tvångsåtgärderna. Läderremmar, händer som höll fast, vikten av människor som var dubbelt så stora som jag, när de tryckte ned min kropp mot golvet. Jag minns paniken. När allt jag ville var att försvinna.
Det gör ont. Vill inte minnas. Vill vara fri.