Nära avgrunden
Ska försöka prata med personalen men jag har inga ord. Allt jag vill just nu är att hoppa ut genom fönstret och slippa den här smärtan, den här ångesten. Men jag sitter kvar här, i vardagsrummet. Med min bok, och när de frågar hur det är så säger jag att det är bra. Jag vill egentligen gråta, tror jag i alla fall. Vill få ut det som gör så ont. Jag står vid avgrunden nu och är så nära att ta steget.