svartvit ängel

Triggervarning: tvång, psyk

Var på vårdcentralen idag, skulle kolla mitt knä efter att det skadades under en fasthållning på psyk.

Han tog tag i min fotled. Höll i. Jag låg där, på britsen, försökte behålla lugnet.
Det är ingen fara. Det är okej. Inget farligt kommer att hända.
Precis som alla de gånger jag legat och skrikgråtit i panik när skötare hållit fast mina ben, spänt fast mig, när de inte vetat vad de ska göra, när de har gett upp. Är jag verkligen så hopplös?

Jag går under, vill inte mer. De försökte skydda mig, men allt de gjorde var att skapa ännu större sår, ännu mer ångest, ännu mer minnen som inte går att leva med.

Det finns ingen räddning, inget hopp. Allt är så hopplöst och sjukt, trasigt. Vill inte leva i en värld som denna. Vill inte leva såhär.