svartvit ängel

Saknaden trasar sönder mig. Jag vill sluta existera för en stund, få slippa att andas när varje andetag gör ont för du är inte här.

Verkligheten suddas ut, plötsligt krälar golvet och jag svävar ovanför. Försöker fokusera blicken men det är svårt. Håller tyst för jag vill inte oroa nån. Jag håller inte på att tappa greppet om verkligheten, nej, inte alls. Kanske märker ni det redan?