Allt blir inte bra bara för att man vill

Trött på hela skiten. Har alltid tänkt att det kommer att vända tillslut, att mitt liv blir bra nån gång. Att det blir bra för att jag förtjänar nåt bättre, efter att ha gått igenom allt det här.
Sedan kom jag att tänka på att ingenting är självklart - det finns de som har skitliv som aldrig kommer ut på andra sidan. Vars kämpande och tro på att livet blir bättre aldrig hann bli verklighet.

Jag kanske blir en av dem som fick "nitlotten", som inte får möda för besväret. 
Det fanns ingen mening med all smärta och alla motgångar. Jag har helt enkelt haft jäkligt mycket otur. Det finns en gräns för hur många chanser man orkar ge livet. Ibland kanske man bara får acceptera att man inte var meningen för livet, att ibland så finns inga lyckliga slut och livet är ett lotteri som inte går att vinna.

"No one dies a virgin - life fucks us all", och allt det där.