svartvit ängel

Jag är rädd, så himla rädd.

Var på samtal på öppenvården idag, med boendestödet och kuratorn jag har där. Vi pratade lite om behandlingshemmet som jag förhoppningsvis kommer flytta till om några månader, och hur det skulle bli när jag kom hem igen, efter min tid där.

Boendestödet sa nåt i stil med att "de som är ditt boendestöd då får se till att träffa dig innan du flyttar hem också, så att ni lär känna varandra", och jag kände hur hela min värld rördes om, hur jag på ren instinkt blickade bort mot fönstret bakom skrivbordet i samtalsrummet och tänkte, "ska jag hoppa?" Jag gjorde det inte, och tänkte väl egentligen aldrig på att seriöst göra det, men jag blev så rädd. Rädd för att bli lämnad, som så många gånger förut. Och ja, jag vet - jag har känt så många gånger förut, att hur ska jag kunna leva utan den här personen i mitt liv, men så har nya personer kommit in i mitt liv, och de har fått lika stor betydelse som den förra, livsviktiga personen hade. Så jag vet, livet tar inte slut bara för att jag slutar att ha kontakt med en viss person, men det skrämmer mig, och ärligt talat så vet jag inte om jag vill återvända till ett liv utan mitt nuvarande boendestöd. Allt funkar så bra nu, jag är så nöjd med tillvaron (om man bortser från ätstörningen och all känslomässig skit som jag måste ta itu med) - varför kan det inte få fortsätta att vara såhär?

Jag ska prata med mamma, berätta om tankarna och känslorna. Inte att jag överväger att avsluta allt om jag inte får behålla mitt nuvarande boendestöd kanske, men att det skulle bli väldigt, väldigt jobbigt för mig om jag inte kan behålla mitt nuvarande "liv" när jag kommer tillbaks från behandlingshemmet. Det skulle vara som att en av de största tryggheterna i mitt liv togs ifrån mig, jag skulle vara ute på ett stormigt hav utan livboj eller land i sikte, förlorad. Och jag vill inte att allt ska sluta med självmord, eller att jag blir inlagd på psyk igen, efter allt det hårda arbetet jag har lagt ner på behandlingen på behandlingshemmet, bara för att mitt boendestöd inte finns kvar. Då är jag tillbaks där jag började, och det vill väl ingen.

I morgon ska jag och boendestödet gå igenom några papper som jag har fått av behandlingshemmet, och på tisdag nästa vecka så ska vi dit på studiebesök tillsammans med min soc och samtalskontakt på öppenvården. Ser fram emot det, jag hoppas att de tror att de kan hjälpa mig och att jag får ett bra intryck av stället. Håller tummarna.