Jag har nått botten nu
Tw självmordstankar
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Allt jag tänker på är döden, allt jag vill är att få dö. Förstår inte varför jag måste leva kvar i den här smärtan. De tvingar mig att fortsätta, har ingen aning om vad de begär av mig.
Har gjort flera försök på kort tid, känner mig så misslyckad som inte ens kan ta livet av mig. Är så otroligt trött på allt, på alla som säger "det blir bättre" och "håll ut" - jag kanske inte VILL hålla ut? Jag kanske inte vill ge livet en chans till? Allt är redan försent, jag är för förstörd, bortom all räddning. Ni borde hjälpt den 12-åriga tjejen som började låta äldre män utnyttja henne för att döva smärtan av den psykiska misshandeln, ni borde skyddat henne, satt stopp redan där. Om soc hade gjort nåt åt misshandeln så hade jag kanske inte börjat förstöra mig själv i jakt på nåt som kunde fylla hålet jag hade inom mig. Det var nånstans där, när soc inte gjorde nåt och polisen sa att övergreppen "kunde varit värre" och att det "inte var så farligt", som jag förlorade en del av mig själv. Sen dess har jag varit smutsig, äcklig, min oskuld togs ifrån mig, min tro på räddning försvann och jag föll in i destruktiva beteenden för att överhuvudtaget överleva, beroenden som gjorde att jag hatade mig själv ännu mer.
Jag vet att jag inte bär någon skuld i det som hände. Jag var ett barn, inget var mitt fel, det är de vuxna som bär skulden, men vem får leva med det? Vem är det som tvingas återuppleva traumatiska händelser gång på gång och leva med skulden och skammen efter allt som hänt? Jag, det är jag. Vilka är då ni att bestämma att jag måste leva, jag bad aldrig om det här. Ni har ingen aning om hur det är att leva med det som hänt, hur ångesten och minnena kväver en, inte förrän ni har levt med min smärta så kan ni begära utav mig att fortsätta. Jag bad aldrig om livet och har därför ingen skyldighet att leva, jag har levt men det får räcka nu. Jag är så himla trött på hur ni tar er friheten att tvinga mig att fortsätta andas denna smärta dag ut och dag in utan att ha en aning om vad det innebär.
Ingenting var någonsin rent och kommer aldrig att bli. Det finns ingenting kvar.