Det vackra

Vi har verkligen funnit varandra, jag och en annan som bor här. Vi kan skratta tillsammans men också gråta, vi finns där för varandra och jag är så glad att jag har träffat henne.

"Jag är så glad att jag har träffat dig", "du gör mig så glad" - fick höra båda dessa meningarna i dag ifrån henne. Hon ser mig verkligen. När jag blir tyst för att jag mår dåligt, när nåt inte blir som det var tänkt... hon finns alltid där för mig och stöttar mig.

Har fortfarande svårt att förstå det ibland, hur någon kan gilla mig, att någon faktiskt kanske tycker om mig lika mycket som jag tycker om dem. Att jag betyder nåt för någon. Det gör mig så himla lycklig inombords. Då känner jag att jag har allt jag behöver här i livet. Om jag kan vara med människor som bryr sig om mig och lyfter mig precis som jag gör detsamma för dem, så länge jag får känna att jag betyder nåt för någon... det finns inget vackrare än det.

Vi var och spelade bowling i dag. Det var roligt, men jag var sjukt trött! Blev dock bättre när jag hade fått i mig nåt att äta.

Nu måste jag verkligen sova! Ville bara berätta om det. Om hur vackert livet är just nu, på ett sätt (på andra sätt är det fortfarande ett rent helvete). Jag förundras över hur det kan finnas så många fina, godhjärtade människor, där ute. Och jag är så tacksam över att jag har hittat dem, här också.

Kommentera här: