När skiten bara känns

Maten har inte gått bra idag. Känns inte som att nånting har gått bra... men det har det, när jag tänker efter. Jag fick följa med en annan som bor här när hon och hennes besök åkte till en loppis i närheten, det var roligt.

Jag hittade dessa böckerna, en kofta och tre broderi-set föreställande blommor, med anvisningar och allt.
Ledsenheten har kommit över mig. Det skaver och gör ont. Kanske för att jag får besök av mamma imorgon, och så kommer saknaden, hemlängtan. Har inte träffat henne på två veckor snart. Innan sågs vi i princip varje dag eftersom att vi bodde ihop.
Jag är en person som är i behov av fysisk kontakt (bara med folk jag är bekväm med dock). Jag kramas, ligger gärna och myser i soffan. Jag och Sandra låg ju bredvid varandra och myste nästan all vår vakna tid innan jag flyttade. Hemma klängde jag
på mamma i den mån hon orkade, haha.
Jag saknar närheten, tryggheten. Det är som om nåt saknas när jag inte får den där närheten. Sen hade jag ju katterna hemma också, och de är riktigt gosiga, så det saknar jag också. Men jag trivs här, jag gör det. Det gäller väl bara att vänja sig, hålla
ut, så blir det lättare - det vet jag. Jag har ju gjort det förut.
Andas in, andas ut. Orkar jag så orkar du.
skriven
Härligt att du trivs! Skulle du inte kunna lägga upp bilder på ditt rum? Vad gör ni om dagarna där? Är det bra personal? Får du tillräckligt med hjälp känner du? Fortsätt kämpa, kram!