Nuär allt hopp ute, nu är kärleken död
Triggervarning: äs, bilder
Läs/titta ej om du känner att du kan bli triggad - nedan är en bild på min nuvarande kropp, ohälsosamt smal.
Mitt syfte är inte att hetsa till kroppsångest eller liknande, jag vill bara uttrycka mig i mitt mående och dela med mig av de svårigheter jag går igenom.
Jag skulle ha träffat min kontakt på öppenvården idag för samtal, men de ringde och sa att hon var sjuk, så det blev inget samtal. Mitt boendestöd åkte ned dit för att prata med dem direkt om ifall jag kunde få prata med någon annan snarast då jag verkligen är i behov av att få prata med någon. De sa att de skulle ringa tillbaks med en dit, men än så länge har de inte gjort det. Jag hoppas på att jag får en tid imorgon...
triggervarning: äs, självmordstankar
Jag går ner mer och mer i vikt. Är orolig inför tiden på äs-enheten på måndag nästa vecka - om det fortsätter såhär och min behandlare ser att jag har gått ned så mycket i vikt så kanske hon t.o.m. vill att jag ska läggas in (beroende på hur mina värden är också, i och för sig). Eller att hon vill att jag ska börja med näringsdrycker igen, eller blir hårdare med hur mycket och vad jag ska äta... båda alternativen är hemska, det är som att välja emellan pest eller kolera. Jag klarar inte av att utmana ätstörningen nu, gå emot den, jag har inte styrkan, och än mindre viljan. Inlagd vill jag inte heller bli - där blir jag bara sämre, och då riskerar jag kanske behandlingen som jag ska påbörja i februari eller mars nån gång.
Mitt hjärta slår oregelbundet (tror jag?), det "fladdrar" och hoppar. Jag är medveten om att jag skadar mig själv när jag inte äter tillräckligt, men jag är fast i en ond spiral, ett destruktivt mönster som jag inte vet hur jag ska bryta. Är det kanske nu jag borde bli inlagd, egentligen? Inte när jag står på bron och tänker ta livet av mig och det hela är över på ett par minuter, utan kanske är det nu, när jag sakta tynar bort, tar livet av mig, men på ett betydligt mer utdraget sätt?