Vill inte dra ner dig
Jag lever. Har fantastiska vänner som ställer upp och finns där för mig trots att jag nog inte är den roligaste personen att vara med alla gånger - gömmer mig under täcket med lampan släckt och gardinerna fördragna och har inte lust till nånting, stirrar
ut i tomma intet, svarar inte på tilltal pga. att ångesten är för stark för att jag ska kunna kommunicera i tal vilket leder att jag oroar alla, osv osv.
Men, allt är inte ett enda, helvetiskt kaos. Jag går promenader, åker iväg och hittar på saker, eller bara ligger bredvid nån och snackar om allt mellan himmel och jord, med de jag kommit nära här. Jag är så himla tacksam och glad över att jag har
så fina vänner.
Jag slutar aldrig att förvånas över hur många genuina, godhjärtade människor det finns, om man bara tar sig tid att leta (eller har turen att hitta dem?).
Ville väl mest visa att jag fortfarande lever. Har varit i en lite djupare svacka ett tag nu men jag tror att det börjar bli bättre, det känns i alla fall inte helt omöjligt längre.
skriven
Hej. Jag vill bara dela med mig av en sak som får mig att må bra ända in i själen: att fjällvandra. Alla tycker såklart om olika saker, men om du inte har provat innan, prova när du blir frisk! En bit av kungsleden t.ex. Kanske bara en dagstur. När jag mår dåligt och känner att allt bara är för mycket, och för svårt, så tänker jag på fjällen. Jag kan planera packning och titta på kartor efter lämpliga turer, det blir ett sätt att få paus från jobbiga tankar och samtidigt något att se fram emot. Och för att orka vandra måste kroppen vara stark. Jag ber om ursäkt för att jag låter som en knäppis som blivit fjäll-frälst.... men jag tänkte att om jag kan bli glad av det kanske nån annan också kan det och då är det ju dumt att inte dela med sig. Jag hejar på dig! Kram!