Första dagen på behandlingshemmet

(null)
 
Jag flyttade till behandlingshemmet idag. Det var så nervöst och jobbigt i början! Nu när dagen har gått så känns det ändå helt okej - den personal jag har träffat samt de boende verkar trevliga. På kvällen nu så följde jag med ett par till ett hus lite längre bort där man kan göra olika aktivitieter. Vi målade tillsammans, det var riktigt roligt faktiskt.
Hon som var personal där idag och som målade med oss pratade om att, om vi ville, så kunde vi hjälpa henne att odla påskliljor (eller nåt sånt - nåt med påskliljor var det i alla fall) på onsdag.
 
 
En av personalen här berättade lite för mig om regler, brandsäkerhet osv. Två saker hon sa tycker jag var lite roliga.
 
"Har du blivit informerad om att det är förbjudet att röka inomhus?"
Jag: "nej, men alltså, det gissade jag väl på..."
Vem röker inne nuförtiden egentligen? Fick mig ett gott skratt i efterhand när jag tänkte på det.
 
Senare pratade vi om brandsäkerhet.
"Om det börjar brinna så är det bara att hoppa ut genom fönstret", sa hon. Fast först skulle jag i och för sig stänga dörren och släcka lamporna - viktigt att inte slösa på elen (speciellt när det brinner)!
 
(null)
 
 
(null)
 
Har med mig Plattisen (den gröna grodan) som har följt med mig sen jag blev inlagd på BUP, min blå kanin som jag fått av en av mammas kompisar en gång när jag var inlagd, och såklart broccolin Rasmus som jag köpte på mitt förra behandlingshem. Jag visade honom för de andra som bodde där, och de kommenterade att han "ser ju precis ut som Rasmus" (en personal), för han hade ett förkläde - personal-Rasmus bakade och fixade ofta i köket så han hade ofta ett förkläde på sig - samt krulligt hår, precis som han.
 
Jag ville egentligen även ta med min mjukiskatt som jag fick av en nära vän när jag skulle flytta till mitt förra behandlingshem, så att jag inte skulle "sakna katterna där hemma för mycket", och en till mjukiskanin som jag fått av en annan kompis under en tidigare inläggning, men hittade inte dem, så de får komma en annan gång. (Kanske lika bra att jag inte hittade dem, skulle bli så mycket att packa med ju!)
 
Imorgon ska jag träffa min kontaktperson och vi ska prata, det känns bra, ska bli skönt att få ha ett "riktigt" samtal och förhoppningsvis få lite mer koll på saker och ting.
 
Ikväll var det en jättegullig personal som jag började prata med vid kvällsfikat som visade mig runt och gav mig lite mer info. Även om hon inte visste mycket mer än jag i och med att hon är väldigt ny här hon också, så var det skönt att få prata med någon, och det kändes väldigt bra att hon försökte hjälpa mig så gott hon kunde.
 
Nu ska jag snart gå och lägga mig - ska upp 07:30 imorgon, och sen får vi se vad dagen har att erbjuda.
Personalen pratar om att de inte vill "bombardera mig med information" min första dag, men jag känner att jag vill veta så mycket som möjligt direkt, för ovissheten gör mig stressad (som att inte veta när jag ska träffa min kontaktperson imorgon eller hur resten av veckan kommer att se ut i stora drag), men håller tummarna för att jag får veta mer om allt det imorgon.
1 Johanna:

skriven

Varför flyttade du ifrån ditt gamla behandlingshem? Trivdes du inte? Antar ju att du inte var färdig behandlad eftersom du är på ett nytt behandlingshem nu. Lycka till!

Svar: Hej!
Jag trivdes väldigt bra där, men mitt mående gick väldigt mycket upp och ner i perioder och tillslut mådde jag så dåligt att jag var tvungen att bli inlagd på slutenvården där jag blev kvar rätt länge, och när det var dags för mig att komma tillbaks till behandlingshemmet så sa de att "du är ju ändå i slutet av din behandling, så det blir bara onödigt flängande om du flyttar tillbaks", och jag hade dessutom under tiden som inlagd kommit närmre min familj igen och det kändes jobbigt att behöva flytta ifrån dem igen.
Det förra behandlingshemmet jag var på hade KBT, men vi tror att DBT skulle passa mig bättre i och med min problematik, och efter att jag blev utskriven så insåg vi att jag behövde mer tid att jobba med mig själv, och DBT som jag egentligen skulle börja med på hemmaplan skulle bli för svårt för mig att gå i samtidigt som jag skötte allt annat hemma, så då blev det bättre att flytta till ett behandlingshem med DBT-behandling för att kunna lägga allt fokus på att jobba med mig själv bara.
Amanda

Kommentera här: