svartvit ängel

Har haft en rätt okej dag i dag. Det var skönt att mitt vanliga boendestöd kom i dag, hon har varit sjuk i veckan och det har kommit vikarier som jag inte känner, vilket alltid är jobbigt.

På måndag ska det komma ett boendestöd som jag aldrig träffat innan. Vi ska veckohandla och han ska vara med mig när jag äter. Det känns jobbigt att det är nån jag inte känner, men av nån anledning blir det typ dubbelt så jobbigt än om det "bara" hade varit en ny person, när det dessutom är en man och inte en kvinna. Jag vet inte riktigt varför det är så, men jag känner mig tryggare i kvinnors närvaro, i alla fall när det gäller personer jag inte känner så bra. När jag väl lärt känna personen i fråga så är det faktiskt oftast på andra hållet - jag känner mig bekväm i mäns sällskap och känner att jag har lättare att umgås med män än kvinnor. Det är såklart inte alltid det är så, alla personer är ju olika och när det kommer till kritan så handlar det egentligen om hur man är som person, men det är väl i det där första mötet som personens kön påverkar mig mycket, och män tenderar att vara "knepigare" om man säger så.

Triggervarning ätstörning

I helgen ska jag och mamma träffa mammas kompis som fyller år - det blir kalas med fika och presenter. Sen på kvällen så ska vi vidare till en annan av mammas kompisar för att ha mellomys, och där kommer det med all säkerhet bli både chips, godis och diverse annat snacks. Och som om inte det vore nog så ska vi eventuellt luncha med brorsan på stan innan mellomyset på kvällen. Min första tanke kring allt det här är, panik. Det kommer att vara så mycket mat, överallt, hela tiden. Jag ska försöka att inte tänka för mycket utan "bara njuta" som man säger, men det är lättare sagt än gjort när man har en ätstörning i huvudet som skriker på en konstant.

Jag är så rädd. Rädd att jag kommer att äta "för mycket", att jag kommer gå upp i vikt... men samtidigt - "normala" människor går ju på kalas och fikar, äter nåt gott framför mello, och lunchar på stan nån gång ibland. Det är helt normalt. Jag kommer inte att gå upp i vikt av att äta lite extra i helgen. Ändå så är jag livrädd. Helst skulle jag bara vilja kasta hela kylskåpet och allt annat ätbart, låsa in mig på rummet och titta på serier i all oändlighet för att slippa att äta, eller kanske snarare, slippa rädslan över "kommer jag att gå upp i vikt av det här?", och bara få leva.